Jeg har et lite problem med denna kastraten jeg har fra dyrebeskyttelsen. Jeg har hatt han i 3 måneder nå, men han avskyr menneskelig kontakt. Jeg prøver å være mye sammen med han og prate til han. Når jeg prater til han og han er inne i buret virker han interessert, men når jeg tar han ut for å kose så går han helt bananas. Han gjør alt for å komme vekk. Han hopper kjempe langt om det er det som må til. Jeg skjønner ikke hva jeg gjør feil Det hender han sitter hos meg i et par minutter før han finner ut at han ikke vil mer. Det er vel et godt tegn. Han fungerer veldig fint blandt rottene da. Han har mange kjærester Men det er så slit og gi han medisiner og. Jeg har kloremerker over begge armene pga han absolutt ikke vil. Men han må. Håper det er noen som har råd
Jeg vet ikke om jeg kan være til hjelp, men jeg ville ha latt ham være i buret og fortsatt å koseprate med ham. På et eller anet tidspunkt vil han kanskje finne ut at du er så interessant at han bare MÅ ta en tur ut og snuse på deg frivillig. Når han er ute, ville jeg bare latt ham gå en tur og snuse, pratet med ham, men ikke forsøkt å røre ham i det hele tatt. Når han blir lei, kan han gå inn i buret. De av våre som har vært ukomfortable med mennesker har vi gjort det samme med, og i de tilfellene har det vist seg at de har lært å stole på oss fordi vi ikke har prøvd å gjøre noe de ikke vil. Spinus har lært seg til at han kan vise oss når han ikke ønsker kroppskontakt med oss og at vi da respekterer det (bortsett fra når han piper for å få være lenger ute, den sniken).
Jeg håper det ordner seg til det beste for deg og kastraten, lykke til! :rottehode:
Hej, jag fick Blomst och Belle i retur från førra ägaren. Damerna är 1 år och 9 mnd. Den ena som heter Blomst var först förtolig med mig. Hon är lik sin syster Bobble som dog för par veckor sen. Hon går runt och är orädd. Kommer när man ropar och klättrar upp för att få uppmärksamhet. Men är ingen koserotta. Så har vi då reserverade Belle. Hon är skeptiskt till nya människor och sitter ofta och observerar sin modiga syster. Båda två är helt fantastiska och trivs mycket gott med varandra. Igår när jag kom hem sent och tog de ut på en luftetur i köket la jag märke till att en förändring. Belle som jag satte i mitt knä var först lite orolig, men roade ned sig. Efter en stund var hon helt stilla på min skulder och så flyttade hon sig ned i mitt knä. Jag började klappa henne på huvud och strök henne länge. Oj, hon var ju inte reserverad eller skeptisk egentligen. Hon älskar ju kos. Så fel jag kunde ha. Men jag har aldrig tvingat eller stressat med det. Meningen är att de ska känna sig komfortabla i sitt nya hem och bli glada råttor. Så kan man utveckla kontakten
Det hender han sitter hos meg i et par minutter før han finner ut at han ikke vil mer. Det er vel et godt tegn. Han fungerer veldig fint blandt rottene da. Han har mange kjærester 
Men det er så slit og gi han medisiner og. Jeg har kloremerker over begge armene pga han absolutt ikke vil. Men han må. Håper det er noen som har råd